7/6 2015
Igår var jag groom åt Lydia som tävlade Kattis. Vi åkte till Wenngarns slott och hoppade 1.10. Kattis hoppade jättefint och skötte sig utmärkt! Det blev ett stopp, ett ner och lite tidsfel på det, men det gör absolut ingenting. Vi vet varför både stoppet och nedslaget blev och det är inget mer med det. Vi är jättenöjda med Katten, mattes gamla dressyrhäst lixom. Vi visste ju inte ens om hon skulle gå in på banan eller inte, men hon var inte istadig alls, utan hon verkade till och med tycka att det här med hopptävling var en rätt så skojig företelese.
Lydia provade ett nytt bett som fungerade riktigt bra. Det blir bra att tävla på det bettet och träna med annat.
Katten fick beta lite innan start, mums mums. Det är så skönt att hon är så avslappnad och lugn när hon går ur transporten. Jag blir stolt över henne, lilla Kattspratt.
Bra Lydis, dra i höger, släpp på vänster!
Så fina och glada!
Gullisar <3
Framhoppningen var kaos som vanligt. Inte för Lydia alltså, utan allmänt. En funktionär hade igår fått en bom i huvudet och låg på sjukhus. Det var folk som grät, folk som skrek, folk som inte höll till höger, folk som kraschade.
Kattis var jätteduktig på framhoppningen. Hon var lugn och lyssnade på Lydia och var nästan lätt att vända både hit och dit
Jag tycker att hindrerna är så höga att jag nästan blundade varje gång dom skulle hoppa.
Älskling!
Mattes bästa polack. Lydia frågade mig hur man uttalade hennes pappa och det vet väl inte jag. Det bästa (eller sämsta?) är att svara att hon är polsk. Folk har så härliga förutfattade meningar då som man kan bjuda på.
Det blev mest kort på framhoppningen, banan var så konstigt utformad, så det gick inte så bra att fota där.
Hinder nr 1. Ashögt. Vem hoppar så höga hinder. Inte jag! Men min häst, hon hoppar hon!
Det här hindret var mycket högre i verkligheten än det ser ut på fotot. När vi gick banan var jag väldigt pedagogisk och sa till Lydia "Katten kommer inte att kunna hoppa det där hindret, det är för högt", "Katten kan inte hoppa dom här hindrerna, det kommer aldrig att gå". Stackars Lydia, hon hade nog helst velat lämna mig nere vid transporten inlåst.
Nu kör vi tävling i Roslagen om två veckor. 1.10 och sedan får vi se om vi tar en klass till eller inte.
Nu har jag två veckor kvar på Strömmis, sedan får jag äntligen komma hem. Kattis får dock vara kvar hos Lydia till augusti. Hon ska vila några veckor och dom ska göra några tävlingar till. Det blir bra. När hon kommer hem ska jag väl hoppa henne lite, kanske tävla lite 1 m. Fast vi får se. Jag längtar efter gramanen och att rida runt, runt på volten. Kan kanse göra båda.