24/9 2014
Ibland längtar man tillbaka!
Fina Caretin, Fender och Puccini.
Gulliga, fina Caretin
Jag firade lite efter att ha haft min sista lektion för gymnasiet. Jag hade en lektion i banhoppning som gick ganska bra.
Grillning med klasskompisarna i kvällssolen.
Riedel, killen som lärde mig så mycket.
Man får inte gå på åkern. Så det gjorde vi så klart inte.
Älsklings grodan! Jas kalas, sötnos!
Förberedelse inför dressyrlektion för gymnasiet. Ridning på cirkelbåge var dagens tema.
Ravve, hästen som alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta
Jag är så tacksam för att Ravve tog hand om mig så bra och lärde mig oroligt mycket. Från första veckan när jag var sämre än sämst på att hoppa och han fick lära mig att det inte bara gick att stå i lätt sits och blunda, för då stannade han på 60 cm gång på gång. 15 veckor senare susade vi över 1.10 bana med enstaka hinder på 1.20. Det var inte en lätt resa, men tusan vad jag lärde mig!
Galopp Ravve!
Jas grodan, den snällaste hästen av alla!
Terrängträning på Ravve för Janne, oslagbart bra! Bästa på hela kursen.
Saknar!
Farbror Riedel
Jas och jag på väg till gula ridhuset där löshoppning stod på schemat
Älskade, fantastiska bästa Ravve. Jag saknar honom varje dag.
Mata King, min första dressyrhäst som tyvärr blev skadad efter två veckor.
Iwacore, en av dom finaste och härligaste hästarna jag någonsin ridit. Vill ha honom!
Underbara häst!
Blev så glad varje gång jag fick rida honom.
Stanton som jag red första veckan
Riedel, så känslig, men så fin och duktig.
Tiden på Strömsholm var ofta jobbig och ångestfylld, men visst hade vi roligt ibland. Det var nyttigt och jag lärde mig jättemycket, framför allt i hoppningen och ridläran med Aggie.