14/6 2015
Nu är det bara fyra dagar kvar på Strömsholm, sen är det äntligen över. Två dagars yrkesprov väntar på tisdag och onsdag. Vi får se hur det kommer att gå. Hoppningen vet jag inte ens om jag kommer att göra, jag får se hur jag känner mig. Dom övriga delarna på provet känns också tveksamt om jag kommer att klara, men någonstans så känner jag att det faktiskt inte spelar någon roll hur det går. På torsdag får jag åka hem och på måndag börjar jag jobba igen. Det gör inget om provet går åt skogen försöker jag intala mig, jag kommer fortfarande att ha världens bästa jobb med världens bästa arbetskamrater och världens bästa hästar hemma. Precis som innan jag åkte till Strömsholm. Jag kommer att göra mitt bästa under yrkesprovet (hoppningen får vi se) och räcker inte det, då får jag göra om det någon annan gång.
Jag tror att jag kommer behöva ett antal veckor hemma innan jag kommer att kunna prata om SRL II kursen på ett konstruktivt sätt. Just nu vill jag inte åka tillbaka alls. Jag har så klart lärt mig väldigt mycket under dom 15 veckorna jag varit här, framför allt i hoppningen. Jag är fortfarande verkligen inte på långa vägar bra på att hoppa, men mycket bättre än innan jag kom till Strömsholm. Daniel har varit jättebra och jag kommer att sakna hans hjälp när jag kommer hem. Han fokuserar på viktiga saker, inte på om man har handskar eller piketröja eller om man snurrar upp grimskaften. Han är dessutom väldigt rolig och sarkastisk, och det gillar jag! Han har dessutom fått mig att tro lite mer på mig själv, och det är jag väldigt glad och tacksam över.
Men även om jag har lärt mig mycket så vet jag inte om det har varit värt all tid, pengar, ångest, stress, tårar, rädsla för att misslyckas, trötthet och känslan av att alltid vara dålig och otillräcklig. Troligvis inte.
Nu så här i efterhand när jag ser tillbaka alla veckor och på allting vi har gjort så inser jag att jag kanske inte borde ha gått kursen alls. Att jag varken var mentalt förberedd eller hade dom rid/teorikunskaper som jag hade behövt. Jag har varje dag på kursen på ett eller annat sätt känt mig helt värdelös. Jag har haft ångest, gråtit och velat åka hem flera gånger i veckan, varje vecka. Jag hade behövt jobba mer med min prestationsångest, min självkänsla och mitt självförtroende innan jag åkte, för det har inte blivit bättre på Strömsholm, snarare tvärtom.
Älskade Ravve! Han har varit det absolut bästa med hela Strömsholmsvistelsen. Att få lära känna honom och att få vara tillsammans med honom i 15 veckor har varit fantastiskt. Fina, fina, fina häst! Det känns jättetråkigt att vårat sista ridpass tillsammans ska vara på examen, eftersom det sannolikt inte kommer att gå bra.
Fyra dagar kvar. Imorgon är en vanlig dag, tisdag och onsdag är det yrkesprov och på torsdag ska vi städa och ha någon typ av avslutningslunch. Veckan kommer att gå fort och det är tur, för jag hade inte klarat många dagar till utan att bryta ihop totalt.
Återkommer på torsdag.
