En evighet, en kort sekund
I 1.10 hade vi två ner. Jag är ändå jättenöjd med resten av banan! Vi fick härliga språng och Horsie var kanon! Anledningen till rivningarna var att jag joxade för mycket i tyglarna och det blev för mycket back. Längtar till nästa gång som är om tre veckor. Då jäklar ska det nollas. Fast helt allvarligt så handlar det faktiskt inte om rosetten eller plaketten. Jag skulle vara lika nöjd med min 1.10 runda även om jag inte rivit två hinder som jag är nu. Det spelar ingen roll att två bommar föll, eftersom resten av banan gick galant! Visst, det hade varit kul att få pris, men vad tusan ska jag göra med rosetten och plaketten? Lägga på hög? Hellre bra rundor och inget pris, än flängit, hafsigt och en dålig känsla och få pris. Självklart finns det många som kan rida både snabbt och väldigt snyggt, dock är inte jag en av dom ännu.
Rebecca och hennes gulliga pappa fotade och filmade bägge mina rundor, tusen tack för det! Filmerna kommer imorn.
Grattis till duktiga Rebecca som blev placerad i båda klasserna!
Efter allt negativt jag hört om södertörn är jag beredd att gå till mot attack! Jag är inte missnöjd med någonting! Jättetrevliga banor, fina hinder, bra framridning, trevliga och hjälpsamma funktionärer och bra priser. Eller jo förresten, underlaget var lite väl stumt tyvärr, men det är också det enda negativa.
Idag har jag skött Horise i 12 år.
Det är halva mitt liv.
Och mer än halva hans.
Vi har haft många år tillsammans. En lång tid med otroligt mycket kärlek. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Mer än jag någonsin har älskat någon annan.
Han är det viktigaste i mitt liv och det bästa som finns.
Ka-Ching